Idag ringde familjen fran Sverige och berattade nagot fantastiskt!

Manga av er kommer nog att hata mig nu efter att ha last detta inlagg (da ni kanske tycker att jag har ljugit for er om min pappa som ni tror dog...) men det struntar jag i da detta ar betydligt mycket viktigare. Den 13 Juni 2009 kollapsade pappa ca 20 minuter efter att han kommit tillbaka efter en joggingtur: hans hjarta hade stannat. Innan han foll ner mot golvet ha han skrika min brors namn som snabbt sprang in i pappas sovrum dar han hittade pappa livlos pa golvet. Pa nagot satt lyckades min bror i paniken som maste ha agt rum hitta en telefon, komma ihag numret till 112 och ringde och kallade pa en ambulans. Nar ambulansen kom nagra minuter senare forsokte dem ateruppliva pappa flertalet ggr: med mediciner och chocker. Inget hjalpte. De forsokte radda pappa sa lange att under tiden detta hande lyckades min underbara Filip ringa Matilda, Malin och mamma - alla som befanns sig pa helt olika platser i sthlm (landet och stan och fororten) lyckades pa bara nagra minuter med gas i botten ta sig hem till pappa. En med ett liv i magen var lyckligt ovetande i Australien. En annan var lyckligt ovetande i Norge. Hursomhelst sa beslot sig for ambulanssjukskoterskorna och akutlakaren att aka till sjukhuset men att man skulle fortsatta att forsoka ateruppliva i ambulansen och pa plats. Ingen av dessa yrkerspersoner trodde att det skulle fungera. Pappa var dod i deras ogon. Men i mina och Hildes ogon levde pappa och for mamma, filip, matilda och malin fanns det hopp for pappa fortfarande.

Pa vagen dit var pappa fortfarande dod och langt in pa sjukhusvistelsen likasa. Men sen hande det! det plana stracket ryckte till litegran pa skarmen: ett andetag. Det var bara ett cogd et var mcyket svagt men inte sa langt efter kom ett till. Och sen en nagra ojamna hjartslag! Lakarna stirrade spant pa skarmen samtidigt som de beodrade skoterskorna det ena efter det andra fran akutvagnen. Efter att ha hangtupp nagra pasar med klar vatska och nagra injektioner i armen hade pappa fatt en puls. Ratt som det var var pappa "trackad" (han hade en tub i halsen for att andas) till en ventilator och kunde tack vare den andas! Pappa levde. Min skarrade familj som ag allt detta var givetvis sa himla lattade, emn de visste ju heller inte vad detta innebar.

Efter att ha varit superduperlyckliga i nagra nanosekunder talade lakaren om for dem att de hade raddat pappa i den man att han lever tack vare mediciner och apparater men att han faktiskt nog inte "levde". Da han hade haft syrebrist sa lange sa visste man inte hur hjarnskadad han skulle vara (om han skulle vara normal eller om hans kulle vara handikappad eller om han ens skulle overleva). Man kan saga att pappa befann sig i nagon sorts koma...

Alla befarade de varsta och stallde insig pa att pappa skulle do - vi stallde tom in oss pa att pappa var dod (som ni vet) da han inte fans med oss: bara hans kropp...

I 7 manader har pappa legat sa dar. Vi vet att det har varit dags att kanske lata naturen ta over och gora sitt.HAde det inte varit for alla mediciner och apparater hade han ju varit dod. Men nagon ting inom os ville inte ge upp annu. Kanske skulle han en dag borja andas sjalv. Aven om det skulle vara en omojlighet da han efter ha legat i 7 manader skulle vara sa svag att hans hjarta och lungor inte skulle orka leva for honom aven om de kunde...

Efter att ha intalat oss sjalva att pappa har dott sa  intraffade det ett mirakel idag nar mina syskon var pa sjukhuset (de ar dar varje dag): pappa oppnade ena ogat litegran: han lag dar och hade det ena ogat halvoppet och lag och tittade runt. Vad betyder detta? Det betyder att det finns hopp: det betyder att han lever. Han kommer trolitvis kanske aldrig kunna gora mer an saa (vem vet? han kanske borjar ga en dag och tank om man kunde sikta annau hogre mot stjarnorna: han kanske borjar leva ett normalt live en dag? haha, hur javla underbart vore inte det? Nej, men det gor han nog aldrig. men att kunna oppna ett oga ar det vi alla lever for nu. det ar det basta som nagonsin har hant i vara liv). Om han nu kommer att vara sa pass gravt handikappad att han bara kan halvt oppna ett oga i resten av sitt liv sa ar det fine med oss, det spela ingen roll sa lange han lever: han lever och han kan pa sitt satt ta del av vara liv. Tank att man kan vara sa glad for att nagon kan fa en liten glimt av livet?! Min pappa borjade leva idag! hur fantastiskt javla underbart ar inte det?!

varfor kunde de inte vara sa (givetvis ar det inte sa. min pappa ar aska. han har inte ens en kropp.)? vad som helst hade varit battre an doden...

p.s. Jag ringde mamma haromdagen och nar hon inte svarade sa la jag pa och ringde automatiskt pappa: "Numret du har ringt ar inte i bruk. Var god kontrollera telefonnumret" sa en rost. "VA?!" tankte jag och tyckte attd et var skitkonstigt i ungefar 1 sekund innan verkligeheten slog mig hart i ansiktet: Pappa ar dod.

Fan vad jag angrar att jag smetade glass i hela ansiktet for att vara rolig... Jag menar hur kul var det egentligen liksom? Nu maste jag ju resa pa mig och ga till badrummet och skolja ansiktet... fan va jobbigt. Jag som ligger sa skont!

Forresten sa sag jag det dar nya programmet Glamourama idag och holl pa att do! Tank om jag hade sett detta program innan mitt engelska prov, da hade jag ju kunnat ha ett svar pa prat-delen om fragan om jag hade sett ett daligt tv-program och varfor. JAg satt och skamdes nar jag tittade pa det! Det var ju som om alla hade sett sex and the city alldeles for manga ggr och att de nu ville leva precis som dem karaktarerna till varje pris. Fast i Stockholm. Fan va B liksom. De knegar pa en nattklubb och har varsin blogg och darfor ska de ha ett eget tv-program... Ibland skams jag for att vara svensk och ibland skamms jag annu mer att jag ar fran Stockholm: dessa manniskor komme sakert inte fran Sthlm anda. De ar typ fran Jarfalla och har alltid dromt om att bo pa Ostermalm och festa pa stureplan. Det ar sanna har manniskor jag foraktar: de ar sanna som aker till Surfers Paradise och festar i 3 manader och skriver pa sitt cv att de har bott i Australien och for varje mellanlandning fran Australien till Sverige mar jag mer och mer illa for att jag alltid traffar  fler och fler sanna har "coola" svenskar pa flygplatserna desto narmare jag kommer svedala : de ar bruna, de ar blonda, de ar hogljudda, de ar hesa, de har legat med varenda svensk kille de har traffat pa sin resa, de har varit pa sin livs resa (thailand + Australien vilket de tycker var mycket roligare an Kos, men anda sa fortsatter de att aka till Kos varvat med Visby under sthlms-eckan och bastad pa somrarna) och framfor allt att de ar sa javla vardsvana (enligt dem sjalva) - de vet allt liksom...

Jag blir sa trott pa sanna manniskor. HAr traffat sa manga svenska backpackers och studenter som ar sa dar har nere... Tontar ar vad de ar.

Och snalla, kan de skippa att forsoka lagga in minst ett engelskt ord med en anstrangd amerikansk dialekt...

Assa nej, jag klarar inte av sant har: jag maste ga och ta en till glass (det ar ok. man far ata fler an en glass: det ar magnum MINI. fiffigt va? Sa ater jag typ 5 sa borde det vara sama sak som 1, eller hur? Forresten sa cagde jag bara 65 kilo igar. jag maste vaa forsiktg sa att jag inte blir for smal sa jag maste nog ata nagra glassar till...).

Hej sa lange!

Ar vi radikala feminister eller ar Chris bog?

Idag skulle jag ga med  en sk stroller group (barnvagnsgrupp - man tycpbetalar for att ga en promenad med folk med barnvagn. varsta ripoffen... jag tror man tranar lite ocksa) men det blev installt pga sporegn (jag blev typ lite lattad da traning + Michaela = jatteOsant... sen skulle jag nog skammas ihjal da det armsta jag kom gympaskor ar mina converse...). Vi kor nasta tisdag istallet.

Da min dag helt plotsligt blev amputerad sa har jag och Poppy gatt pa en promenad samt jattegod (tror jag, jag tanker inte saka. fan vad ackligt) lagat baby-mat (gronsakspure pa kalrot, potatis, morot, sotpotatis och pumpa och fruktpure pa apple, paron, aprikos, mango och blabar, later val bra?) heeeela dagen som kommer racka tills ungen fyller 35 ar!

Jag har forsokt skaffa paypal (blir galen) sa att jag kan kopa alla saker som jag "watchar" pa ebay...

Nar min lillasyster Malin var tiny sa bodde vi i Amerikat. I sverige tror jag inet attd et ar speciellt manga barn som leker ibur. I amerikat lekte (leker?) alla barn i burar, sk playpen: MAlin likasa. NAr vanner tlll oss syskon ser bilder pa Malin som pytte sa skrattar alla alltid och fragar varfror Malin sitter i en bur. Jag tycker det ar askul och skrattar jag med. Men nu mina damer och herrar ska aven Poppy hanas i framtiden da jag idag kopte en bur aka playpen till henne pa internet... haha.

Min syrra Matilda burkar alltid dra ett skikasst skamt som gar sa har:

Tilda: "Ar du bogen i buren?"

Typ jag: "Oh, nej..."

Tilda: "BOGEN AR LOS!"

Kul va?

PA eftermiddagen motte jag upp en mamma som bor i narheten och tog en promenad pa stranden (kul att slippa promenera ensam for en gangs skull).

Det blev tacos till middag (vi ater det typ 2 ggr dagligen) for var del och lite grot, kolrat med morot och lite blabarspure med banan, nagra droppar ersattning och nagra liter tuttmjolk for Poppys del.

Da jag somnade klockan 6 imorse och steg upp kl 8 ar jag nastintill dod just nu...

Sorry for kass uppdatering. Vi har brakat en hel del pa sistone och darfor har jag inte funnit energi att skriva nagot. Men nu ar det battre sa har kommer varldens langsta och trakigaste inlagg om vad som har hant sen sist (haha, fan va boring):

---

Jag var trott hela fredagen da de byter balkongracken har och darmed borjar borra hogt att det gor ont i oronen from klockan 7-16 sa varken jag eller Poppy kunde sova ut eller sova middag ordentligt.

Poppy var dock sa pass trott att hon slocknade anda till slut (med lite hjalp fran min sida att stanga ute  ljudet):

Som vanligt en miljard promenader.

Oliver (poppys gudfar) kom hit.

Vi at pizza till middag minn jag och jag tyckte att det var den godaste pizzan hitills i Australien. alltid nagot.

---

Chris och Poppy lattjade medan jag var och skrev IELTS provet. i 5 timmar. Om det ar nagon som inte har nagon aning om vad detta prov ar for nagot sa kan jag tala om att det ar ett internationellt engelska prov. JAg var tvungen att gora det for att ansoka om legitiomation som sjukskoterska har.

JAg onskar helhjartat att jag kunde saga att det gick galant. Men det kan jag inte. Det gick kapprakt at helvete...

Dagen borjar med att Poppy och Chris kor dit mig dar provet ska hallas. Klockan 8 anlander jag. Medan chris slapper av mig sa ler han mot mig, jag tittar mig omkring och borjar skratta: jag ar den enda vita bland typ 500 personer... JAg kande mig exotisk och alla andra som var araber, kineser, japaner och indier tittade pa mig och vagade sig tom fram till mig: "Why are you here? Where ar you from?". HAHAHA!

Alla miljardes manniskor som skulle ta provet forslades kovis genom en slags sakerhets och identitetskontroll innan man fick komma in i sjalva byggnaden. NAr man var godkand fick man ett serienummer och en klisterlapp att satta pa kladerna. Da insag jag nagot: aret var 1939 och jag var en jude som skulle pa lager...

Efer att ha blivit godkand identitets och sakerhetsmassigt sa vra det bara att vanta och vanta och vanta (i nastan 2 timmar) innan man fick komma in i sjalva tenta salen.

Jag kande 2 saker inann jag skrev detta prov: sjalvsakerhet over att jag skulle klara detta prov galant utan att ha den blekaste over vad detta prov gr ut pa annant an att det ska testa mina engelska kunskaper samt ett slags irriterad over alla manniskors dialekter (jag hatar folk som inte kan prata eneglska ordentligt och som pratar med en accent... ja, jag vet attd et ar helt mongo med tanke pa att jag sjalv gor det. men jag hatar det verkligen!) \

Jag sitter och koncentrerar mig pa fragorna i turordning och lyssnar efter svaret pa den forsta fragan. NAr rosten har babblat i typ 3 minuter sa hajjar jag till: fragorna ar inte i ordning efter cd-skivan = jag har missat alla svar da jag var sa koncentrerad pa att hora det forsta svaret = jag failar lyssningsdelen

det gav oss VARLDENS TRAKIGASTE texter. Jag holl pa att do medan jag laste dem och tankte pa nagot helt annat. MAn hade max 20 minuter per text (det var 3 texter). Nagra av fragorna var fragor var pastaenden varav man skulle svara om dessa var sanna, falska eller "Information not given" baserade pa vad man last. Da jag tyckte att vissa av dessa var en tolkingsfraga: alltsa inteformation hade ju typ getts om detta men det har ju formulerat om det sa mycket att det inte ar exakt samma sa det ar ju en tolkningsfraga om det ar sant, falskt eller om information har getts eller inte... JAg satt sa lange och grubblade pa dessa fragor att jag missade hela sista texten = jag failar lasningsdelen.

Sen var det dags for skrivdelen: da jag ar ratt bra pa att ordbajsa (som ni vet) sa skrev jag hur mycketordbajseri som helst. Sa lange jag har stavat ratt sa borde det vara nemas problemas.

Assa denna bit gick saklart bra eftersom jag kan prata engelska liksom. Men jag holl pa att do av skratt av de idiotiska fragor man far: "Do you like cooking?" "uhm, yes...?" "Do you think that you will still enjoy cooking in 5 years and why?" "Yes, because I still have to eat in 5 years time...?" Sen fragade tanten: "Do you think that Tiger Woods is a good role model?" HAHAHA! Sen far jag ett papper dar det star att jag har en minut att lasa instruktionerna pa pappret och sedan ska jag prata om amnt i exakt 2 minuter. Pa pappret stod det att jag skulle valja ett tv-program som jag sett nyligen som jag inte tycker om och saga varfor jag inte tyckte om det. "Ok, en minut harjag pa mig att forbereda ett svar.. en minut. ett tv-program. hm... va fan! Jag tittar ju aldrig ap tv! Jag har ju bara tittat pa svensk tv nyligen. PANIK! Ok, vilka program har jag sett nyligen? Paradise hotell. Ajga lskar ju paradise hotell. ska jag saga att jag inte tycker om det. Men vad ska jag saga da? De har for mycket sex... fan vad oseriost. tank pa nagot battre! Big brother. Men herregud, sluta tank pa dokusapor. tank pa nagot annat. ANgot hemskt. snabba dig pa. HJAAAAALP" tankte jag varpa tanten sager :"Time is up!" och jag svarar "Uhm.... The news on tv" Och tanker samtidogt "herregud, sa jag precis the news? VAd fan ar det jag inte gillar med nyheterna din jubelidiot!?". "WHat is it that you don't like about the news?" fragar tanten varpa jag vraker ur mig att det ar sa hemskt alltihopa nar de berattar om allt elande i varlden och kolla pa HAiti gud sa hemskt med allt dar och det ar minsann foraldralosa barn sm inte ar foraldralosa som blir bortadopterade och det ar ar tjejer som blir trafficking horor och sen gillade jag tydligen inte nyheterna for att har i Australien pratar de aldrig om nagot vettigt de pratar mest om fru Smith's katt eller hur vadret ska bli i helgen..." ja, jag svamlade i 2 minuter och sa var hela dagens prover klara.

Grejen ar att jag maste fa hogsta betyg pa detta engelska prov. Lycka till liksom. Och drygt 4000 kr kostade det...

Chris hamtade upp mig.

Nar jag kom hem och tankat Poppy gick jag till gungan... Det finns en gung har i en park i narheten som ar jattestor: jag kan sitta iden och ha poppy i knat. Vi har bara gungat dar en gang och Poppy absolutely alskade den! Send ess har jag velat ga dit igen. Mend et gar inte. I torsdags var jag dar men da var det en javla ful foralder med deras skitfula unge som satt dar och gungade... jag gick da och promenerade en studn och varje gang jag gick tillbaka var det en ny ful idiot vid gungan... Samma sak hande i fredags och da gick jag anda fram och tillbaka till gungjavlen mellan kl 18-19 och det var alltid nagon javla unge som satt dar och var mongolid. Brukar inte barn ata middag och umgas med sin familj vid 18-19 tiden en fredasgkvall och inte sitta ensam i twilight ljus gunga i sin ensamhet... Hursomhelst sa hande samma sak pa lordagen.

Jag har gatt en miljard promenader i helgen pga denna javla gungjavel:

Efter manga promenader fram och tillbaka borjade det sporegna och det var da jag fattade att det var nu eller aldrig. En normal foralder hade sakert gatt hem da det. ja som jag sa: sporegnade. Men inte jag. och inte poppy (som inte hade nagot val da hon inte kan ga). vi skulle banne mig gunga! Jag tankte att det kan vara nagon annan som sitter dar och gungar nu i sporegnet men likt forbannat sitter de 2 skitfula ungar med deras ackliga foraldrar och gungar! VAd fan. Denna gang tankte jag inte ge mig. jag tankte inte ga en till javla vanda pa stranden. JAg skulle gunga. jag hade bestamt mig. Jag narmar mig gungan dar ungarna sitter och tjuter av lycka och bara star dar framfor dem och stirrar pa dem. Snart fattar de. Snart fattar de att det ar min tur tanker jga. Och det gor det. Efter anske 5 minuter gick de. Wohoo! Jag och poppy var dyngsura av sporegnet och solen hade typ gatt ner men gungan var ledig! Vi fick gunga. JAg tar av min baby bjornen och satter poppy i mitt kna och ska precis ta sats innan ty skitungar kommer fram och fragar hur lange jag tanker gunga och attd et ar deras tur efter mig. abkom dem star deras foraldrar och ler. Jag hade lust att skrika "NEEEEEEJ, DET AR MIN TUR. DET AR MIN GUUNGA. JAG SKA SITTA HAR OCH GUNGA HELA JAVLA NATTEN. FORSVINN! HURRU PARONET DAR BAKOM, SNALLA TA DIN UNGE OCH GA HARIFRAN. NU VILL JAAAAAAG (JAG MENAR POPPY) GUNGA!" men det gjorde jag inte men jag satt dar ett bra javla tag och gungade. men ajg kunde inte gunga sa hogt som jag ville for ungarna stod i vagen och da skulle jag raka "gunga pa dem"... typiskt. MEn vi gungade. och poppy alskade det! sa det var absolut vart all moda! haha

och resten av dagen var handelselos.

---

Inget. och sen middag hos Chris foraldrar foljt av inget.

---

Promenader.

BIO: Efter att ha brakat sa in i helvete mycket sa tyckte Chris mamma att det var dags for mig coh Chris att gora nagot ensamma sa hon betalade for oss att ga pa bio medan hon tog Poppy.

Vi bokade bion pa en sa dar "lyx salong" dar mans itter i stora laderfotoljer och har en mycket storre bio-duk. Chris hade forbestallt popcorn och cola. Sjalvklart sa kopte han stora. TILL OSS BADA TVA. ALLTSA EN STOR COLA OCH EN STOR POPCORN VAR. Ska man pa bio sa ska man fan sla pa stort. och filmen da? jo vi sag Avatar i 3D. Det ar klart att filmen var asbra, men jag liiiiite tontig var den ju faktiskt: Pocahontas moter Titanic Pearl Habour moter Lord of the Rings. Eller vad tycker ni ni som har sett den? Sen tycker jag att den var lite overklig (alltsa ja, jag vet att hela filmen ar overklig da de ar bla utomjordingar och aret ar 2154 men anda) att de hade solglasogon pa sig och att de skulle halla pa och forstora sadar mycket bara for lite metall (har vi inte kommit langre an sa ar 2154 liksom?)... Filmen gick i tvattakta sann typisk amerikansk anda och kommer sakert vinna en miljon oskars.

Men det var mysigt och det var bra att ga pa bio med Chris. Och poppy hade inte gnallt en enda gang trots att vi hann med snabbmats middag innan bion och att biofilmen holl pa i 2,5 timmar (hon dricker inte vallng, men hon ater mat och dricker vatten sa hon ar nojd pa det kortare stunder. men mer an sa maste hon ha tutte annars blir det ett javla gnall och hysteri).

---

1. Idag nar jag var och promenerade med Pop star sa gick jag forbi en lagenhet till salu och har ar det sa att nar en bostad ar till salu sa sitter det en enorm skylt med till salu annonsen utanfor lagenheten med bilder och beskrvning. Lagenheten verkade jattefin och nyrenoverad, frash och hade fina display mobler. Jag gar forbi denna lagenhet ofta och ser kanske denna skylt (och tittar pa den) flera ggr om dagen men det var inte forran idag som jag verkligen tittade noga pa den. Pa e va bilderna sa ser man soffbordet i vardagsrummet av lagenheten och pa detta soffbort lag det en san dar trendig display bok vidoppen. "Na, ar det verkligen?" tankte jag och log for mig sjalv. Jo fo visst var det inte mittuppslaget till Kama Sutra som lag dar pa soffbordet. NAJS!

2. Jag ar n---r! Jag ar sa sjukt javla brun!  Innan jag fick barn sa var jag jamt sa har brun i Australien men nu kan jag inte sola langre och darfor ganska blek. Men haromdagen sprejade jag mig sjalv med brun utan sol och nu ar jag bajsbrun! Ska gora det varannan vecka tror jag. Jag luktar bajs. Men ack sa snygg jag ar!

3. Poppy ar sa van att fa tutte i snagen nu att sa fort man lagger ner henne pa rygg (som bebisar ska ligga) i sangen (var eller hennes) nar hon redan sover (alltsa far hon ingen mer tutte) sa vander hon sig automatiskt pa sidan (sa att hon jag ta emot en tutte) och haller fast sig i nagot (vad spelar ingen roll. nar jag ammar henne i sangen sa ligger hon pa sidan och haller i mig). Ser ganska kul ut nar hon ligger ensam i sangen:

4. Om jag blir dalig pa att blogga sa ar det for att jag har blivit beroende av ebay. det ar Chris fel: det ar hans som har dragit ner mig i skiten!

Det var ingen bra dag igar och det var anledningen till att jag inte skrev nagot.

Hoppas pa en battre dag idag.

Puss

Klicka har for att lasa Lexys beskrivning av en bogan och klicka har for en mer officiell version av vad som kannetecknar en bogan.

• Dricker ofta och mycket (blir oftast aven valdigt argsint eller valdsam nar denna dricker)
• Dricker helst Australensiskt ol eller Bundaberg rom fardigblandat med cola pa burk
• Har ackliga tander (har tappat nagra eller alla tander, har manga svarta fyllningar, har gruna tander)
• Har en southern cross tatuering (ett stjarntecken som symboliserar Australien) som symboliserar denna persons karlek gentemot Australien och hat mot alla andra personer som inte ar fran Australien. Personen i fraga har aldrig i hela sitt liv varit utomlands och kommer aldrig att aka utomlands och har aldrig reflekterat over att det nog ar aborginer som ar de enda Australenarna som faktiskt kan kalla sig for riktiga Australenare da alla andra ar mer eller mindre invandrare. Personen i fraga ar sjalvklart starkt emot Aborginer och tycker nog att lagen om att man inte langre far jaga och skjuta aborginer ar en dalig sadan. Daremot om denna person ar av det manliga konet sa har personen i fraga inga som helst problem med att satta pa en kvinnlig aborgin da det ses som accepterat - men att vara van med en aborgin eller ens prata med en aborgon (och Gud forbjude om han/hon skulle vara trevlig mot en aborgin) skulle aldrig handa.
• Ager en bil av modellen Ute och vardar och varnar om denna Ute sm om det vore ett barn
• Helst ska en relativt stor hund (utan svans givetvis) vara bunden pa taket av denna ute
• Roker ett paket cigaretter av market Horizon (vilket ar det billigaste cigarett paketet i Australien och aven det storsta paket - ett paket rymmer 40 cigaretter) om dagen.
• Ar overviktiga eller pinnsmala (de har ALDRIG snygg kropp)
• De vuxna ar kritvita och barnen ar jattebruna (de ar sa fulla eller hoga att de skiter i att smorja in barnen med solkram eller satta solklader pa dem samt att de vuxna aldrig gar ut i solen da de sitter i skuggan och dricker och roker)
• De svar mycket och anvader orden "Fuck" och "Cunt" i varenda mening. Helst bada orden i samma mening.
• De ar hogljudda.
• Deras rost paminner om a-lagarnas roster i som hanger utanfor systembolaget pa torget i fororterna i Sverige.
• De klar sig i shorts, flip-flops, stor mans t-shirt for tjejerna och stort herr linne for killarna. GArna keps ocksa.
• Om man har morkt har som kille ar det populart att farga flackvis av haret blont.
• En annan popular frisyr ar den dar sk rattsvansen som mobbade pojkar hadei slutet pa 80-talet och i borjan pa 90-talet i Sverige: Man klipper hela haret kort men later en sk rattsvans vaxa langst bak langst ner pa huvudet som man sedan flatar...
• De har ont om pengar
• De har ingen utbildning
• Mannen jobbar garna i verkstad, fabrik eller pa en farm. Kvinnorna ar oftast "hemmafru/mamma" och far pengar fran centrelink (socialen).
• De har ingen allmanbildning what so ever
• De luktar illa
• De bor aldrig precis vid kusten (men de hanger garna dar pa helgerna eller annars nar de ar lediga) tan bor i de billigare fororterna som oftast har ett aborginskt namn (tex Worongary, Nerrang, Ormeu osv)
• De har inget som helst forstaelse for vett och etikett what so ever

Jag har precis kommit tillbaka fran en korlektion och det gick jattebra (Chris ar skolfri idag sa Chris vaktade Poppy medan jag korde)!

Om man ar under 25 ar och tar sitt korkort har i Australien sa maste man ha kort minst 100 timmar varav 10 av dessa pa natten (man har en loggbok som man skriver i och den ar designat pa ett sant satt att det inte gar att fuska...). Hursomhelst sa sa korgubben att det gick sa bra att han tyckte att jags kulle asoka om att fa dessa timmar forkortade (och saga att jag har kort i Sverige) sa att jag kan fa korkort tidigare which I desperately and urgently need!!!

En annan glas nyhet ar att Poppys solbranda ben mar prima (och Poppy mar ocksa prima)! De ar lite brunare an hennes ovriga kritvita kropp och det ar det enda (de ar inte ett dugg roda langre)! Bra va?

Snart ska jag nog ga pa en promenad till parken och gunga med Poppy (finns en stor gunga som vi bada kan sitta pa. Hon alskar det).

Puss puss

Sa bra! Nu kan inte jag stalla mig upp pa typ en timme tills de ar klara (pga trosorna) och det later forjavligt!

Jag ar arg!

Idag ska jag pa min gorsta korlektion: ar skitnervos...

Men forst ar det frulle:

Roliga va?

Jag har fatt ett sk "award" av Madde:

Jag fattar inte riktigt vad detta award innebar men jag gor som jag blir tillsagd.

Tydligen ska jag dela med mig utav 7 stycken intressanta fakta om mig sjalv. Jag vet inte hur intressant detta ar for er men har kommer i alla fall 7 onodiga fakta:

---

1. Jag traffade Chris for forsta gangen 2 ganger...

En kvall for cirka 2 ar sedan var jag ute i Surfers Paradise och var asfull som vanligt. Jag hade gatt ut fran nattklubben jag var pa for att ta en cigg i min ensamhet. NAr jag sitter dar och blossar sa dyker de upp tva langa lockiga killar: den ena med brunt har och den andra med blont. Jag vett vi pratar en studn och att jagger mitt nummer till en utav dem. Vem vet jag inte. Inte for att det spelar nagon roll da jag anda inte kom ihag hur de sag ut. Hursomhelst sa sparar jag denna kontakt i min mobil som "Chris C".

Denna Chris C ringer mig x antal ggr under en tid (aven om Chris sager att det var JAG som ringde HONOM. Hahaha, varfor skulle jag gora det? Hade ju ingen aning om hur han sag ut och please, innan jag blev med barn var jag ratt het (speciellt med australensiska matt dar de flesta ser ut som stryk) som om jag skulle jaga efter nagon snubbe som jag knappt kom ihag liksom) och ville typ traffas men det ville inte jag eftersom jag inte hade nagon aning om vm han var anat en en lang lockig kille med antingen brunt eller blont har...

Hursomhelst sa var jag pa en annan bar en kvall nagra manader snare med min van May-Linn (jag var inte ensam forsta gangen, men jag har en tendens att "forsvinna" och hitta nya vanner nar jag ar ute och festar och ar skitfull med mina kompisar. Enda gangen jag ar sjalvstandig ar nar jag ar full med andra ord).

Denna kvall var jag inte alls full faktiskt (ovanligt pa den har tiden) och var trott pa att alla killar var sa javla fula i Australien och sa till May-Linn: "Ah, jag vill ragga upp en snygg kille. Kom sa gar vi och letar!".

Nar sprang omkring dar och letade efter snygga killar fick jag faktiskt syn pa en snygg kille! Efetrsom ahn var den forsta snygga killen jag hade sett i Australien ville jag inte att han skulle ga till spillo och sprang fram till honom, fragade "Do you smoke?" och tog tag i hans hand och drog (slet bokstavligt talat med honom. Pinsamt egentligen.) med honom till rokrutan for att paborja sjalvaste "raggandet". Vi rokte och pratade en liten stund med varandra innan vi tills slut bestamde oss for att byta telefonnumer. Jag gav honom mitt nummer och nar han ringde mig stod det "Chris C calling" pa min mobil varav jag utbrister: "Oh my God, you're Chris C, you're my stalker!". Varken jag eller han visste att vi hade traffats forut. Och BAM: Hela 7 manader senare blev vi ett par och BAM: hela 1 manad senare var jag gravid...

---

2. Jag har bott i Sverige, USA, Taiwan, England och Australien.

---

3. Jag var barnmodell nar jag var yngre. Och jag kan med stolthet saga att jag bl a var ungen pa blojpaketet nar jag var liten (och jag kan annu stoltare papeka att jag faktiskt inte anvande blojor nar jag poserade i blojor utan var pott-tranad och klar), hur haftigt ar inte det? Beat that om ni kan! Coolare an sa blir det inte mitt herrskap!

---

4. Jag ar fodd  i vecka 32. Min mamma fick (precis som jag) svar havandeskapsforgiftning och var tvungen att aka in till sjukhuset och snittas akut efter en vanlig kontroll pa MVC.

---

5. Jag har skakat hand med Prins Albert av Monaco och han gav mig en sjal/scarf dar det star "Princesco de Monaco" pa (min mamma jobbade pa VIP:en pa Bromma flygplats och tog emot kandisar coh nar Pron Albert sulle komma sa fick jag folja med och saga hej. Min mamma fick ocksa en sjal. Men till mig sa han "This scraf isn't just any scarf. It was my mother's: Grace Kelly and I'd like you to have it", nej sa sa han inte men han kunde ha sagt sa. Han ger sakert en sjal till alla som moter upp honom pa flygplatser varlden over. En blonderad brud i 20-ars aldern var hans chauffor. Det var sa uppenbart att det var hans alskarinna men det fattade inte mamma.).

---

6. Min storsta drom har i varlden var att bli operasangerska nar jag var liten. Jag tror mest att jag ville bli det for att de hade sa fina klanningar... Pappa satte mig darfor pa kyrkans barnkor dar jag sjong i flera ar. Och mamma satte mig pa fiollektioner (har val inget med opera att gora, men fiol ar anda ett klassiskt intrument som anvands i klassiskt musik. JAg slutade med fiol da jag kom pa attd et var "tontigt" att spela fiol). Jag slutade att vilja bli operasangerska nar pappa pekade pa en operasangerska pa tv:n. Hon var skitfet och det ville inte jag bli och valde att vilja bli stuntman istallet.

---

7. Jag har sjukt bra langtidsminne och kommer ihag saker sa tidigt from jag var ca 1,5 ar (aven om min syster Matilda inte tror pa mig).

---

---

Om du får denna awarden ska du :

- kopiera awarden på din blogg!

- länka till personen som gett dig awarden!

- berätta 7 intressanta fakta om dig själv!

- välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!

- länka till deras bloggar!

- lägg en kommentar i deras blogg att du gett dem denna award!

• Det gor skitont (de som sager att det inte var sa farligt borde skjutas. For denna minoritet (det maste vara en minoritet) ska fan inte forskona forlosningen sa att folk gar in dar och tror att det inte ar sa farligt och far sin livs chock) att foda barn. Jag gick in och trodde att det skulle vara det varsta varsta varsta smartan ever och hade 1 miljard ganger ondare (forlossningstoryn kommer sa smaningom. lagom till poppys student typ. nej, men snart. lovar).
• Det ar skitlaskigt: jag trodde att jag skulle vara en ganska laid back morsa da jag inte ar speciell orolig i vanliga fall av mig. MEN FY FAN vad det ar laskigt att ha barn! Helst sinnesjukt! Jag ar radd for att hon ska do HELA TIDEN. Vet ni hur farlig varlden ar? Allt och alla ar ett hot. Jag litar inte pa NAGON annan an mig sjalv nar det galler att ta hand om Poppy. Tank att jags ka behova vara sa har radd och orolig resten av mitt liv! Nu vet jag precis varfor jag inte fick gora nagot nar jag var liten (jag har efter ar av att ha tank att mina ungar ska fa gora ditten och datten sominte jag fick gora for min mamma slopat alla dessa tankar och bestamt mig for att mina barn inte ska fa gora nagonting overhuvudtaet. Sa fort Poppy borjar krypa sa ska jag linda i hennes kropp i bubbelplast och inte lata henne ha nagra kompisar overhuvudtaget som kan ge henne nagon dodligt basilusk).
• Man blir kar. Jag har aldrig undrat hur det kanns att alska nagot sa mycket att man utan tvekan skulle kunna offra hela sitt liv for och skulle ta livet av sig om denna dog (sa som mamma alltid uttryckte det). Det kanns precis sa som min mamma uttryck sig plus att jag kanner en foralskelse. Jag ar kar. Precis som man kanner nar man ar nykar i nagon kille (for min del) kanner jag for poppy (plus det andra som jag snott fran min mamma). Jag ar sa javla kar i Poppy. Och jag saknar henne sa fort jag lamnar henne aven om det bara geller ett par sekunder (tex sa sa kan jag saga till chris att nu ar det hans tur att ta poppy. atr han poppy da sa gar jag ut ur rummet for att sedan ga in igen och fragar om jag far vara med han och poppy da jag saknar poppy sa mycket trots att jag typ aldrig lamnade henne).
• Man blir lite handikapad. Folk sager att man inte kan gora nagot nar man far barn och det stammer till en viss del. Man kan inte gora saker som man gjorde forut och till en viss del vill man inte gora saker som man gjorde forut (sa da spelar det ju ingen roll). Men ibland kanske man anda vill kanna sig som sitt gamla sjalv och gora nagot (tex ga ut pa krogen) men da inser man hur "handikapad" man ar: jag ammar (kan inte dricka och ge poppy tutte da jag ar emot spadbarnsfylla), poppy tar inte flaska (jag kan inte pumpa ut mjolk och lata nagon ge Poppy det eller ersattning sa hon skulle formodligen skrika en hel kvall och vetskapen om att Poppy svalter ihjal och ar ledsen skulle vara en rejal party pooper och inte nagot jag skulle utsatta poppy for), jag litar inte pa nagon nar det galler att ta hand om poppy forutom mig sjalv (jag kan ju av uppenbara skal inte ta med Poppy till krogen utan maste ha nagon som passar henne medan), jag vill inte att hon ska sova borta (aterigen sa har vi det har med tillit: kommer barnvakten kolla att hon andas hela tiden som jag gor? sen har vi det har med att vara kar i poppy och att jag saknar henne sa fort jag lamnar henne i en sekund.) och sist sa vill jag heller inte vara full nar jag ar omkring poppy (da kommer jag ju automatsik inte vara lika allert pa vad som hander! Hon kan ju liksom do i somnen utan att jag marker det for att jag sover sa tungt. plus att jag kanske rakar rulla over henne i sangen och krossar henne).
• Hejda somn! Jag har inte sovit pa 5 manader (och sen sov jag inte under graviditeten heller). Nar jag "sover" dvs har lyckats somna mellan att kolla om Poppy andas bokstavligt talat var 30:e sekund sa sover jag sa latt att det knappt raknas som somn. Jag ar med andra ord konstant trott.
• Trots allt detta sa vill jag i framtiden ha 4-6 barn till (sag inget till Chris).

Jag ar inte riktigt dar an dar jag kan prata om pappa men jag vet precis hur man kan gora det utan att fa ett psykbryt. Jag har nu kommit sa langt i sorg- och konstaterandeprocessen att jag kan saga till folk att min pappa ar dod och vda som hande om jag sager det skitfort och helt nonchalant men sa fort jag agnar det en tanke sa bryter jag ihop (och det ar nagot som jag inte vill ska handa nar jag  pratar med nagon for forsta gangen i mitt liv).

Aven om jag inte riktigt kan tala oppet om pappas dod annu sa kan jag tanka det. Jag tror att detta har att gora med att jag faktiskt inte har sagt det hogt speciellt mycket men att jag tanker pa det konstant. Nar jag tanker pa att pappa ar dod (och samma sak ar det nar jag pratar om det aven om jag inte riktigt kan gora det an) sa kan jag valja att "aktivt" tanka pa det (eller prata om det) eller att "ytligt" tanka pa det (eller prata om det). I vardagen sa tanker jag ytligt pa pappas dod (och pratar om det) vilket innebar att jag konstaterar att pappa ar dod utan att reflektera over det. JAg gar alltsa inte in pa djupet och faktiskt tanker att han ar dod, vad detta innebar  och alla miljarder hemska tankar omkring utan jag nuddar bara vid amnet. Gar jag daremot in pa djupet och tanker aktivt  pa att dessa saker (eller pratar om det) frivilligt eller ofrivilligt sa brister det och det gar inte att prata om och jag ar alldees fortvivlad. Darfor maste jag nar jag talar oppet om pappa saga vad jag vill saga fort och nonchaant for att slippa kanna smartan nar jag gar in pa djupet, hur det egentligen var och ar, nar jag tanker (eller pratar om det) sk aktivt.

Jag vet inte, men jag tror att det kanske ar sa min van Matilda ocksa gor nar hon pratar om sin pappa: hon gar inte in pa djupet, hon oppnar sig inte:hon bara rabblar en massa fakta: en konstaterande. Hon bara skrapar pa den tunna och omma glasrutan dar ett helvete med kanslor ligger under och skriker.

Idag vilar vara pappor sida vid sida for all evighet. De allra basta.